En stund med morfar

En stund av dagen ägnade jag åt min morfar vid hans minneslund.
Min morfar, Enar Björk var en mycket snäll och varm människa som alltid ville alla väl. Han lämnade livet här på jorden alldeles för tidigt. Efter att kämpat och jobbat sen ungdomsåren skulle ta en välförtjänst pension vid 65 så fick han den svåra sjukdomen demens och på bara ett par år så tynade kropp och minne bort. Men morfar levde kvar och han log. Det leendet som bara morfar kunde le. Och jag saknar det. Jag saknar dig. Tänker på dig ofta och vet att du nu äntligen har det bra.

En del människor finns mitt ibland oss och vi tar dom för givet. Men dig tog jag aldrig för givet. Du gick inte att missa. Och för mig så kommer du alltid att finnas.